Det vanliga haveriet är inte en förfalskad eller trasig signatur. Det är en avancerad (icke-kvalificerad) signatur som organisationen i praktiken behandlat som om den bar den automatiska presumtion bara en kvalificerad signatur har. Ingen märker något förrän en undertecknare förnekar att de signerat — och antagandet prövas för första gången i en skarp tvist.
En motpart bestrider ett signerat avtal: hävdar att de aldrig signerat, eller att versionen de signerade inte är den som nu görs gällande. Någon tar fram den signerade filen och förväntar sig att signaturen ska avgöra saken. Vad som faktiskt händer sedan beror helt på vilken nivå signaturen låg på — och på om någon kontrollerat det innan.
I ett svenskt inkassoärende är det ofta en handläggare som ska kunna lägga fram beviset för Kronofogden eller domstol. Då räcker det inte att beviset finns; det måste gå att visa upp i en form någon annan kan läsa.
En kvalificerad elektronisk signatur har automatisk rättslig likvärdighet med en namnteckning enligt eIDAS artikel 25, i hela EU. Bevisbördan flyttas till den som bestrider. Det här är scenariot compliance-funktionen antog gällde. Se vad en kvalificerad elektronisk signatur är.
En avancerad signatur bär ingen automatisk presumtion. Artikel 25.1 gör att den inte får underkännas enbart för att den är elektronisk, men giltigheten i den enskilda tvisten prövas mot omständigheterna: var den verkligen knuten till undertecknaren, låg den under dennes ensamma kontroll, har dokumentet ändrats sedan dess. Inget av det avgörs automatiskt så som det hade gjort för en kvalificerad signatur.
Om organisationens interna antagande var "våra e-signaturer är juridiskt bindande, punkt" är det här ögonblicket antagandet prövas — mitt i en pågående tvist i stället för i en lugn genomgång. Se avancerad eller kvalificerad — vilken nivå behöver ni?
Vissa signeringstjänster bäddar inte in något kryptografiskt sigill i filen alls — beviset finns bara i plattformens egna register. I en tvist betyder det att man ber plattformen, som i vissa tvister är en part med eget intresse, att gå i god för sin egen signatur, i stället för att kontrollera filen oberoende. Se risken med plattformsbundna signaturer.
De flesta signerade dokument bestrids aldrig, och det är just därför glappet mellan antagen och faktisk nivå kan bestå i åratal utan att någon märker något. Kostnaden för att upptäcka det den hårda vägen är inte bara den enskilda tvisten — det är insikten, mitt i tvisten, att varje annat dokument som signerats på samma sätt bär samma exponering.
Bekräfta vilken nivå er signeringsprocess faktiskt producerar — inte vad leverantörens marknadsföring antyder — och bekräfta det per användningsfall, eftersom en del organisationer blandar nivåer utan att veta om det. Se en praktisk checklista för granskningsbara signaturer för vad som konkret bör verifieras.